you know it

har precis pluggat lite till no provet på torsdag. hon skulle hem och käka så ja orkade ine plugga då. vi ska plugga lite igen när hon käkat , sen drar vi nog ut. aasså hur kan man ramla i en trappa ? minns att jag gick några steg och sen vart det typ svart och nån sekund efter låg jag på marken o skratta men hade ont som satan. vissa tyckte det såg kul ut för att jag ena sekunden gick i trappan och sen försvann jag ,  men men... när jag berättade det för idrottsläraren hon ba; men oojh, är det foten eller? jag bara; mm.  så jag kunde liksom inte vara med på idrotten tack vare det.
ärligt, några brydde sig fan när jag ramla och fattade hur ont det gjorde, men vissa tog det som att man inte hade gjort ett piss och andra tog det som ett aj. det var några st , bara några st som frågade vad som hände, hur det gick och verkligen brydde sig medans andra bara typ sket i det ?! jag vet precis vilka som brydde sig extra extra mycket och vissa som knappt brydde sig. och jag är tacksam över dom som brydde sig och fattade! bry er alltid! man behöver det. speciellt jag , det är härligt att veta att någon bryr sig.
   så om jag liksom ramlar på en sten och ligger där avsvimmad så skulle ni väl inte bry er så heller ?!  men dom som brydde sig skulle aaah, asså bry sig så jävla mycket. vad alla än gör...
... om du vet att den personen bryr sig om den ! bry dig om den tillbaka då! alla kommer behöva det någon gång i livet. lovar det ! jag kommer behöva det .

men nu ska jag väcka min stukade fot som har somnat ,
tack mina små söta änglar som bryr er!  älskar er.

emma <3